pustas och stönas
Jag är så glad och lycklig över att vi har så fint väder. Det är det här man väntat på hela mörka vintern. Det är ljust, det är färgglatt ute, fåglarna kvittrar och solen skiner.
Samtidigt som jag är så glad över det här så är det SÅ jobbigt! Min gravida kropp har så svårt att stå ut med värmen. Jag vill vara ute hela tiden men ORKAR INTE. Så jag har arbetat upp en fin stig här på parkettgolvet i vardagsrummet. Den går mellan soffan till balkongen. Jag går ut och sätter mig i några minuter men står inte ut efter litet tag. Går in och lägger mig i soffan. Får ångest över att jag inte är ute, och jag vill ju blir lite solbränd i alla fall, så jag traskar ut igen. Efter ca tio minuter så lägger jag mig i soffan igen. Det pustas och stönas och jag beklagar mig.
Sambon säger efter femte gången:
- ja men gå inte ut då älskling!
- men jag vill ju bli lite brun....
- men du orkar ju inte
- ah men.... säger jag och går ut....
10 minuter senare
- ååh, vad varmt det är! Jag står inte uuuuuuut, utbrister jag.
- men lägg dig dig här och vila då och gå inte ut mer.
- Du förstår ju ingenting!,säger jag och blir sur. Varför jag bir det vet jag inte....men det är väl hormonerna....
Efter 3 minuter har jag blivit lite svalare. Surheten har gått över. Går nog inte ut mer idag.... orkar inte. MEN det säger jag inte till älsklingen...säger helt enkelt att jag får ta det lite lugnt med solandet så jag inte bränner mig.... :-)
ta hand om varandra! Kramar
Samtidigt som jag är så glad över det här så är det SÅ jobbigt! Min gravida kropp har så svårt att stå ut med värmen. Jag vill vara ute hela tiden men ORKAR INTE. Så jag har arbetat upp en fin stig här på parkettgolvet i vardagsrummet. Den går mellan soffan till balkongen. Jag går ut och sätter mig i några minuter men står inte ut efter litet tag. Går in och lägger mig i soffan. Får ångest över att jag inte är ute, och jag vill ju blir lite solbränd i alla fall, så jag traskar ut igen. Efter ca tio minuter så lägger jag mig i soffan igen. Det pustas och stönas och jag beklagar mig.
Sambon säger efter femte gången:
- ja men gå inte ut då älskling!
- men jag vill ju bli lite brun....
- men du orkar ju inte
- ah men.... säger jag och går ut....
10 minuter senare
- ååh, vad varmt det är! Jag står inte uuuuuuut, utbrister jag.
- men lägg dig dig här och vila då och gå inte ut mer.
- Du förstår ju ingenting!,säger jag och blir sur. Varför jag bir det vet jag inte....men det är väl hormonerna....
Efter 3 minuter har jag blivit lite svalare. Surheten har gått över. Går nog inte ut mer idag.... orkar inte. MEN det säger jag inte till älsklingen...säger helt enkelt att jag får ta det lite lugnt med solandet så jag inte bränner mig.... :-)
ta hand om varandra! Kramar
Kommentarer
Postat av: Jennifer
Hahah snuttan då! :) Du får ha en fläkt bredvid dig på ballkongen så kanske det går bättre, annars får väl din karl stå och fläkta med något vid din sida :) Kram
Trackback
