Anna-Karin

Just nu besitter ledsamheten och bitterheten mig.

Grejen är att jag idag hade INPLANERAD EGEN TID, som jag alldeles för sällan har, fika med en god vän som jag inte sett på länge. Detta visste min andra hälft om. När han vaknar idag runt halv 3 (jobbar natt), får han ta lillan och jag ska gå och fika. Då slänger han ur sig att han hade planerat att gå på hockey ikväll. Sen när då??? Igår kväll tydligen under den match han var och tittade på då, som jag inte visste om förrän några timmar innan!

Jag säger inte så mycket utan går iväg på fika. Min tid är min tid. Den har jag så sällan och den är jätteviktig för att jag ska vara en glad Anna-Karin. En glad Anna-Karin är en glad fru och mamma. Jag sitter och fikar och pratar skit med min vän och tiden rinner iväg. När jag kommer hem så vet jag att vi måste äta och jag måste duscha och fixa håret för jag ska jobba i morgon och jag hinner inte göra det innan. Detta gör att J blir lite sen till hockeyn. Jag frågar om han inte ska gå och då säger han att om han nu har missat hela första så är det ju ingen ide´. Han är nästan lite sur. Fast hade han gått när allt var klart så hade han bara missat halva första.

Jag lackar och går och lägger mig en stund och samlar tankarna så jag inte bara häver ur mig massa dumheter. Till slut ifrågasätter jag varför han är sur. -Ja men jag skulle ju på hockey och du kom hem så sent och nu är jag besviken för att jag inte kunde gå.
URSÄKTA MIG!!! Du var på oplanerad hockey igår. Jag hade inte en enda minut egen tid igår på dagen och tyckte ju ändå att han kunde gå på hockey innan han skulle jobba. Det var väl snällt?
Sen frågasatte jag varför jag skulle nalla på min dyrbara INPLANERADE EGNA TID för att han återigen skulle gå på oplanerad hockey? Alltså nu snackar vi U18hockey?!!!!! Inte ens viktig hockey! Fick egentligen inget bra svar på det. Men visst han sa att förstod min sida av saken, men tyckte nog ändå att jag kunde ha kommit hem tidigare så att han skulle ha kunnat gått....men då skulle jag ju inte ha satt mig själv för, hur tänkte han nu?...ja ja orka! Jag hade som sagt inte ens en minut för mig själv igår, är skittrött idag. Jag blir lessen och bitter när han inte kan förstå
Sen frågasatte jag varför han inte gick så han kunde se halva första och resten av matchen. Jag fick till svar -Nej men då kunde det kvitta om han inte kunde se hela matchen. Oh tuff shit! DET min käre herre är DITT problem! Tydligen så var matchen inte så viktigt då, eller hur?

Jaja, jag gör väl en höna av en fjäder av det här men vidhåller att jag har rätten på min sida. Jag hade rätt till min INPLANERADE EGNA TID! Men jag känner mig lessen och det är så jäkla löjligt för varför, VARFÖR, ska jag bli lessen för att jag sätter mig själv först? Det är väl inrotat i kvinnans sinne att "pleasa" sin man i alla lägen...MEN ICKE SA NICKE! Jag är en stark kvinna som vet vem jag är, vad jag står för och vad jag vill.

Såååå, nu känns allt bättre! Skönt att få struktur på det här och jag VET att jag gjort rätt och jag lovar er, att min älskade man vet oxå...kanske inte än men snart, snart faller poletten ner.=)

I morgon blir det halvdag på jobbet sen är det helg.

Stå upp för den du är och vad du vill med livet. Kram