Anna-Karin

Jaha....dags för en summering av 2008. Troligtvis det bästa året i hela mitt liv! Tänk att kunna säga det fast jag fyllde 30. Det har hänt massor så nu kör jag en återblick i kronologisk ordning.

I början av 2008 så mådde jag skit varje dag till ca kl 16. Bytte alla mina fm-pass till em-pass. Kräktes hur mycket som helst och ÖVERALLT. Tålde absolut inte lukten av ris. Kommer ihåg att jag var inne tidigt en dag på jobbet och skulle inventera. När vi kommer ut i restaurangen har kocken börjat koka ris. Jag känner lukten och skriker
- VEM FAN KOKAR RIS??!! O springer, nej kutar till toan och säger hej.
Nina kommer fram lite försynt när jag kommit ut från toan och säger: - A-K, vi serverar ris varje dag här...
Oooo HERREGUD hur ska det här gå?
Det var ju bara att ganska snart börja berätta att jag hade en liiiiiiiten liiiiiiten sak som växte i min mage. En bebbe :-D
Jag ville ha blanka gröna äpplen och räkor. En gång fick Jimmy åka till coop en kväll och köpa blanka gröna äpplen. Mycket viktigt att de skulle vara blanka gröna äpplen och gärna jättesura. Han kom hem med en hel coopplastpåse med äpplen.....ooouuupps...men är man gravid så är man. he he he

I mars for management-teamet på konferensresa till Barcelona. Jättekul! Gick runt på Codorniu och fick sen provsmaka en del cavor. Jag smuttade på alla för när igen kommer jag få vara med om en sån här upplevelse. Vi hade supertrevligt.

Senare i mars åkte älsklingen och jag till Fuerte Ventura för lite solsemester. Inga paraplydrinkar vid poolkanten men iskall alkoholfri öl. En underbar vecka med min älskade.

En alldeles sagolik pingsafton i maj hade pappsen 50-års kalas. Solen sken och äppelträden stod i blom. En magnifik dag. Jag, lil´sis och brother höll i det mesta så festen flöt på. Kul, men det var den här dagen mina fötter och ben började bli vätskefyllda. Men det var bara början...

Den 16 maj for hela familjen med tåg till Oslo för att på pappas födelsedag den syttonde maj fira med norrmännen. Bodde på finfint hotell. En trevlig weekend.

Våren och försommaren löpte på och magen växte. Den 1 juni så började jag jobba på kontoret. Superkul. Där var jag sen i 2 månader och jobbade med HR och administration. När jag sen kommer tillbaka från mammaledigheten ska jag fortsätta där. Helt otroligt kul och bra! Jihooo. Något jag brinner för och som jag alltid velat jobba med. Hur bra kan det egentligen bli?
I juni köpte vi även en ny bil. Ja ny och ny, en fin begagnad så vi kunde få in barnvagnen.

Den 13 juli gifte vi oss. En hemlig vigsel där min syster och Jimmys bror med sambo var vittnen. En dag vi aldrig kommer glömma, vilket jag skrivit om tidigare. Älsklingen blev inlåst i sovrummet en timma innan vigseln...paaaanik! Jag ville köpa motorsåg bl a. Det löste sig i fall och vi kom dit i tid. Sen for vi iväg och åt mat vid havet. Solen sken och vi hade en jättefin dag som slutade på hotell med campagne och jordgubbar. En present från min lilla systeryster. Tack älskade syster för att du var med på vår dag ♥! Så från o med 13 juli är jag fru Anna-Karin Denninger Eriksson :-D

De sista två veckorna innan jag gick hem på semester och föda barn så vätskefylldes mina ben bara mer och mer. Kunde inte ha några skor knappt. Ett par ballerina men de var TIGHTA! Usch så jag såg ut. Som en skämtteckning! Ha ha ha.
Jag jobbade till den sista juli. Då var det 26 dagar kvar till beräknad födelse för bebben, som vi kallade magen. Skönt att gå hem men efter en vecka så visade det sig att vara hemma är inte riktigt min grej. Jag kröp på väggarna och eftersom jag var höggravid kunde jag ju inte hålla på med några större projekt. Jag sa till J att vi diskar inte idag, vi sparar det till i morgon när du jobbar så jag har något att göra! Jag jäklar vad jag tyckte det var jobbigt att gå hemma och inte kunna göra saker man kunde ha gjort. Magen var i vägen och man kan inte hålla på.

Den 3:e augusti fyllde jag 30. Det blev en lugn dag med familjen som matsällskap.

När jag var i v 38 så började jag försöka få ut bebben. Jag hade fått nog! Jag gick promenader med min syster. Men icke. Drack en halv folköl och sen ut på promenad med älsklingen. Har hört att det ska sätta igång. Men icke. Hade sex fast jag egentligen inte orkade. Hörde att det kunde sätta igång. Men icke.
Trodde ett tag att det aldrig skulle komma ut något.

Sanna fick Freja den 11 augusti. Men nu måste väl nåt snart börja hända. Men icke.

Men den 23 augusti började saker och ting hända. De 3 nästföljande dagarna har jag inte så stort minne av. Spännande, SMÄRTA, förväntansfulla, SMÄRTA, sov på förlossningen, SMÄRTA, åkte hem igen, SMÄRTA, mamma var här när älsklingen jobbade, SMÄRTA, sov på förlossningen IGEN, SMÄRTA, åkte hem, igen, SMÄRTA, SMÄRTA, SMÄRTA, SMÄRTAAAAAAAAAA! En lååååååång latensfas som höll på i nästan 3 dygn och som sen avslutades med ett akut kejsarsnitt då jag inte öppnades mer och jag började få feber.
Den 26 augusti kl 04.27 kommer en mörkhårig liten tjej upp på mitt bröst! Det finns inga ord som kan beskriva de känslor som hon fick mig att känna och känner.
Stella Lillemor Eriksson. 53 cm och 4115 g.
KÄRLEK

Att vara mammaledig är alldeles underbart samtidigt som man bara är mamma. Allt handlar om vår älskade lilla prinsessa och det ska det göra MEN jag är faktiskt något mer än bara mamma. Har insett nu på sistone att jag måste ta mig egen tid och det ska jag göra. För min skull och för mina 2 älsklingars skull. En glad Anna -Karin är en bra mamma och en bra fru.

I oktober fick de sista två tjejerna från jobbet sina bebisar. Lilla Cornelia och Felicia kom till världen. 7 tjejer på jobbet har fått barn i år och alla fick tjejer. Lite kul faktiskt. Sen är det skönt att vi är några stycken som är mammalediga samtidigt. Då har man nån och ta en kaffe med på dagarna när andra jobbar.

Den första helgen i december var 1:a ggn vi hade barnvakt till Stella. Då var vi på galej och lil´sis med fruga hade hand om Stella. Kändes bra och tryggt. Det var mycket skönt att göra något bara vi, jag och min älskling. Blev på kanelen och det var tungt dan efter. Hade förträngt hur det var...

I lördags var vi på galej igen. Kul. Vi får ta lite egen tid lite mer. Det behövs för kärleken.

Julen är avklarad. Den var lugn och skön. Ser fram emot nästa jul då Stella förstår mer.

Nu är det den 31 december. Året har gått så fort! Stella är redan 4 månader. 4 månader!!!

2008 är det bästa året i mitt liv!
Att bli mamma och att vara mamma är det bästa som hänt mig. Det är så underbart. Svårt att beskriva. När Stella tittar på mig med sina stora ögon och smäller av ett stort leende då får jag ont i hjärtat av kärlek.
Att jag sen har en UNDERBAR man som är en helt UNDERBAR pappa gör livet så jäkla bra!
Jag älskar dig, Jimmy.

Hoppas 2009 har med sig mycket sol, många skratt, mycket kärlek och många fina stunder som vi kommer minnas när vi summerar om ett år.

JAG ÖNSKAR ER ALLA ETT UNDERBART 2009!!

Ta hand om dig själv och dina nära. KRAM

En söt och glad liten tomtenisse



God Fortsättning!

Det blev 60-års fest till slut.

Jag har varit så trött så trött och helt slut. Vet inte varför men allt har väl kommit ifatt mig den här veckan. Det är omtumlande att få barn och allt jobb med det. Det är en riktig omställning. Snart jul, inga klappar köpta, hur blir det med allt? (J, jobb osv). Vill bara sova och sova...

Idag var det alltså fest. Hade ingen ork till något, knappt till Stella. Får man säga så? Jag gör det för det var så jag kände. Ville bara vara själv. Ligga i sängen och bara vara själv. Ingen Stella, ingen man. Bara vara helt SJÄLV. Det var det jag ville.

En kvart innan festen började så satte jag igång och småfluffade till mig. Kvällen blev trevlig. Inte wow, inte skit, utan mitt i mellan. Lagom, ok, trevlig.

Stella var jätteduktig och det är skönt att hon trivs hos andra. Det var lite mat, dryck och lekar. När musiken kom igång så gick vi hem. Det är liksom inget ställe att ha ett spädbarn eller barn överhuvudtaget. Bland alkohol, påverkade människor och hög musik. Vi gick när det liksom var dags. Skönt.

p.s STELLA RULLADE RUNT FRÅN MAGE TILL RYGG I FÖRRGÅR!! :-D

Det tog lilla Stella 3 månader att gå upp ett kilo. Sen när hon får lite ersättning varje dag så har hon gått upp 600 g på två veckor!!! Det är ju helt stört att det kan bli så, men det är väl bra för hon behövde ju gå upp lite i vikt.

Håller på o laga mat. Potatisgratäng a la A-K och MASSOR av kött! Jag älskar kött. Jag är en riktig "kött-o-man". Det ska bli såååå gott.

Annars är väl livet ok. Lite mycket att tänka på bara, men det löser väl sig. Eller som morfar alltid sa:
- Det löser sig alltid sa kärringen som sket i vasken!

Tråkdag!!