sjukhusbesök
var en sväng på hospitalet häromdagen. Så fort jag närmar mig det stället känner jag mig lite halvkrasslig och tänker att jag kanske behöver läggas in för något. Men det är hypokondri, inbillningssjuka som drabbar mig när jag börjar närma mig sjukhuset. Och för hypokondri kanske man behöver läggas in på andra sidan av vägen.... vad vet jag.
I alla fall och snöfall så letade vi parkering i ca 10 minuter. 10 MINUTER!!! Fatta hur stressad och förbannad jag var. Det finns många parkeringsplatser men alla, nästan ALLA är förhyrda för rehabpersonal, sjukhuskyrkan, nån läkare hit, nån läkare dit. Ja, jag tror nästan att det var förhyrda platser till sjukhus-hustomten, om det finns nån sån. Hur i hela h-lvete har dom tänkt nu? Tänk dom som är sjuka på riktigt. (inte hypokondrisk som jag). Hur ska dom kunna ta sig till läkaren?? Är det meningen att patienter ska parkera på Åhlénsparkeringen och sen traska dit?? Med brutna ben, hjärtbesvär och annat läskigt. Men det är ju skitviktigt att sjukhuskyrkans personal har nära. Och rehab-personalen framför allt.....dom om några ska väl kunna promenera 500 m till arbetsplatsen??
Jag satt i alla fall och eldade upp mig och blev mer stressad efter varje varv vi körde för att leta parkering. Hade vi nu inte varit försenade efter all letande efter parkering hade jag traskat in och högljutt ifrågasatt deras tankegång här. O ja! Jag hade inte tvekat. Jag har varit där förr och skällt. En gång hade en stor fet lastbil ställt över ALLA handikapparkeringar för att leverera kontorsstolar till receptionen. WHAT! Hur tänkte dom nu? Jo, kanske att de som parkerar på handikapp kunde ju gå uppför eller nedför branta backar den dagen för att kunna ta sig till sjukhuset. Jag menar....dom skulle ju få nya fina ergonomiska kontorsstolar till receptionen. Hallå! Lite måste ju de handikappade ha överseende med. Eller? NEJ! Jag blev så jäkla arg och for in frågade vad de höll på med! Hur tänkte dom? Hur menade dom? Jag kan säga att jag var liiiite upprörd. Men si lastbilen flyttades ganska snabbt. :-)
Men nu tebax till mitt äventyr på sjukhuset. Det var dags att bli tappad på blod. Ja, dom skulle ta blodprov. Den första donnan försökte först i ena armen. Kändes ingenting. Oooo vad duktig hon är tänkte jag. Men.... si det kom inge blod. Då provade hon andra armen. Likadant där. Blev skickad till labb. Där kände hon på ena armen. Mycket noggrant och så. Sen andra armen..... Sen började hon känna på underarmen... Nu började väl jag hyperventilera för det började sticka i ansiktet och jag kände att: Jag svimmar snart! Satte mig upp i stolen och såg rummet liksom svajade....
Tårarna började spruta och andningen blev knappast bättre. Labb-tjejen hissade ner stolen i liggläge och insturerade mig hur jag skulle andas. Till slut kändes det bättre och hon kunde till slut tömma mig på blod genom en åder uppe på handen. AJ! Men ett måste. Fick efter en stund ett skrattanfall. Fan vad tuff jag är! :-) NOT! Grinar som ett barn och jag som snart blir 30!!! Ha ha ha. Kan dock inte hjälpa blodprovs-ångesten. Den sitter i sen jag var yngre och dom fick gräva i armvecket efter blodådror. Usch! Men labb-tjejen gjorde ett utmärkt jobb och dit tänker jag proppsa på att få gå nästa gång!!
Annars var allt i sin ordning. Alla värden var bra. :-) Återbesök om 10 veckor. Då vankas det väl ett besök på labb igen....hua.
Kanske kan jag då åka i tid och hinna skälla lite i receptionen.... moahaha ha ha ha ha.
Ha det så bra! Ta hand om dig och ta inge skit!
Auf Wiedersehen
I alla fall och snöfall så letade vi parkering i ca 10 minuter. 10 MINUTER!!! Fatta hur stressad och förbannad jag var. Det finns många parkeringsplatser men alla, nästan ALLA är förhyrda för rehabpersonal, sjukhuskyrkan, nån läkare hit, nån läkare dit. Ja, jag tror nästan att det var förhyrda platser till sjukhus-hustomten, om det finns nån sån. Hur i hela h-lvete har dom tänkt nu? Tänk dom som är sjuka på riktigt. (inte hypokondrisk som jag). Hur ska dom kunna ta sig till läkaren?? Är det meningen att patienter ska parkera på Åhlénsparkeringen och sen traska dit?? Med brutna ben, hjärtbesvär och annat läskigt. Men det är ju skitviktigt att sjukhuskyrkans personal har nära. Och rehab-personalen framför allt.....dom om några ska väl kunna promenera 500 m till arbetsplatsen??
Jag satt i alla fall och eldade upp mig och blev mer stressad efter varje varv vi körde för att leta parkering. Hade vi nu inte varit försenade efter all letande efter parkering hade jag traskat in och högljutt ifrågasatt deras tankegång här. O ja! Jag hade inte tvekat. Jag har varit där förr och skällt. En gång hade en stor fet lastbil ställt över ALLA handikapparkeringar för att leverera kontorsstolar till receptionen. WHAT! Hur tänkte dom nu? Jo, kanske att de som parkerar på handikapp kunde ju gå uppför eller nedför branta backar den dagen för att kunna ta sig till sjukhuset. Jag menar....dom skulle ju få nya fina ergonomiska kontorsstolar till receptionen. Hallå! Lite måste ju de handikappade ha överseende med. Eller? NEJ! Jag blev så jäkla arg och for in frågade vad de höll på med! Hur tänkte dom? Hur menade dom? Jag kan säga att jag var liiiite upprörd. Men si lastbilen flyttades ganska snabbt. :-)
Men nu tebax till mitt äventyr på sjukhuset. Det var dags att bli tappad på blod. Ja, dom skulle ta blodprov. Den första donnan försökte först i ena armen. Kändes ingenting. Oooo vad duktig hon är tänkte jag. Men.... si det kom inge blod. Då provade hon andra armen. Likadant där. Blev skickad till labb. Där kände hon på ena armen. Mycket noggrant och så. Sen andra armen..... Sen började hon känna på underarmen... Nu började väl jag hyperventilera för det började sticka i ansiktet och jag kände att: Jag svimmar snart! Satte mig upp i stolen och såg rummet liksom svajade....
Tårarna började spruta och andningen blev knappast bättre. Labb-tjejen hissade ner stolen i liggläge och insturerade mig hur jag skulle andas. Till slut kändes det bättre och hon kunde till slut tömma mig på blod genom en åder uppe på handen. AJ! Men ett måste. Fick efter en stund ett skrattanfall. Fan vad tuff jag är! :-) NOT! Grinar som ett barn och jag som snart blir 30!!! Ha ha ha. Kan dock inte hjälpa blodprovs-ångesten. Den sitter i sen jag var yngre och dom fick gräva i armvecket efter blodådror. Usch! Men labb-tjejen gjorde ett utmärkt jobb och dit tänker jag proppsa på att få gå nästa gång!!
Annars var allt i sin ordning. Alla värden var bra. :-) Återbesök om 10 veckor. Då vankas det väl ett besök på labb igen....hua.
Kanske kan jag då åka i tid och hinna skälla lite i receptionen.... moahaha ha ha ha ha.
Ha det så bra! Ta hand om dig och ta inge skit!
Auf Wiedersehen
vilken dag
Idag bar det i väg till bilprovningen. Råttan skulle besiktigas. Hmmm
Efter det åkte jag en sväng med lil´sis´till ÖB och handlade lite grejer. Det är ju ganska billigt där och tack vare det och på grund av det så blev det ganska dyrt. En sak här, en sak där. Oooooh den här var ju billig, Ooooh det där var ju billigt. Många droppar små....
Sen bjöd jag henne på lunch på Huldas. Mycket trevligt. Mycket gott. Som alltid. Jag säger bara: "smaklig"
Sen var det dags för storstädning här hemma. Det tog sin tid, men vad fint det blev. Vi kämpade hårt i några timmar. Köpte ju nya blommor idag och det förgyllde rummen. Jag ger det en chans till. Jag har alltid haft gröna fingrar men under senaste halvåret har dom inte varit så gröna.... blommor har dött en efter en... Men nu är det dags. Jag köpte blommar jag har haft förut och som tål lite. Vi får hålla tummarna...
Var på hockey idag. Lil´sis´ringde och frågade om vi skulle gå. Ooouups! Kanske börjar hon bli ett litet NH-fan.... ;-) Matchen var bra. NH vann och det är ju alltid kul.
Tebax till min älskade lilla bil, Råttan. Har en månad på mig att fixa en ny styrled.
Auf Wiedersehen
Efter det åkte jag en sväng med lil´sis´till ÖB och handlade lite grejer. Det är ju ganska billigt där och tack vare det och på grund av det så blev det ganska dyrt. En sak här, en sak där. Oooooh den här var ju billig, Ooooh det där var ju billigt. Många droppar små....
Sen bjöd jag henne på lunch på Huldas. Mycket trevligt. Mycket gott. Som alltid. Jag säger bara: "smaklig"
Sen var det dags för storstädning här hemma. Det tog sin tid, men vad fint det blev. Vi kämpade hårt i några timmar. Köpte ju nya blommor idag och det förgyllde rummen. Jag ger det en chans till. Jag har alltid haft gröna fingrar men under senaste halvåret har dom inte varit så gröna.... blommor har dött en efter en... Men nu är det dags. Jag köpte blommar jag har haft förut och som tål lite. Vi får hålla tummarna...
Var på hockey idag. Lil´sis´ringde och frågade om vi skulle gå. Ooouups! Kanske börjar hon bli ett litet NH-fan.... ;-) Matchen var bra. NH vann och det är ju alltid kul.
Tebax till min älskade lilla bil, Råttan. Har en månad på mig att fixa en ny styrled.
Auf Wiedersehen
tänk vad lite piller kan göra
Nu sitter jag här, två dagar efter pillrena kom in i mitt liv. Oj vad dom gör mitt liv bättre! Har inte känt mig så bra på länge.
Jag sover bättre. Fungerar bättre under dagen. Oh vad skönt det är!
Det är inga lyckopiller och inga konstiga uppåt eller neråtpiller. Ni kan vara lugna. Det är bara vanliga piller som läkaren ordinerar titt som tätt för att man ska bli bättre.
Idag var jag och fikade med två underbara personer. Jag är så glad att jag har dom i mitt liv. Bara prata lite skit och så. Inge stress och jäkt att man ska hitta på saker hela tiden. Det händer inte så ofta att vi ses, men när vi ses är det så trevligt.
Jag är inte så mycket för att det ska hända saker hela tiden. Jag har kommit till ro i mitt liv. Jag behöver inte hela tiden sysselsättas med fika, bio, utgångar på utgångar och att umgås jämt och ständigt. Kanske är jag trist och en del tycker jag säkert är gammal. Må så vara! Jag har nog ALDRIG mått så bra och uppskattar livet som nu!!
Idag sken solen, helt jäkla underbart! Nu är det verkligen hopp om de´!
Ta hand om dig!
Auf Wiedersehen
Jag sover bättre. Fungerar bättre under dagen. Oh vad skönt det är!
Det är inga lyckopiller och inga konstiga uppåt eller neråtpiller. Ni kan vara lugna. Det är bara vanliga piller som läkaren ordinerar titt som tätt för att man ska bli bättre.
Idag var jag och fikade med två underbara personer. Jag är så glad att jag har dom i mitt liv. Bara prata lite skit och så. Inge stress och jäkt att man ska hitta på saker hela tiden. Det händer inte så ofta att vi ses, men när vi ses är det så trevligt.
Jag är inte så mycket för att det ska hända saker hela tiden. Jag har kommit till ro i mitt liv. Jag behöver inte hela tiden sysselsättas med fika, bio, utgångar på utgångar och att umgås jämt och ständigt. Kanske är jag trist och en del tycker jag säkert är gammal. Må så vara! Jag har nog ALDRIG mått så bra och uppskattar livet som nu!!
Idag sken solen, helt jäkla underbart! Nu är det verkligen hopp om de´!
Ta hand om dig!
Auf Wiedersehen
Snart blir det bättre hoppas jag
Efter ett par dagar av att inte må så bra så tog jag kontakt med läkaren. Lite piller och så ska man väl snart vara på banan igen. Alltid är det något, men det har varit lite mycket ett tag. Men livet ska väl vara så här. Fullt av prövningar. Det är väl då som man känner att man lever.
Men att känna sig ömklig känns inge bra. Jag vill vara den starka som klarar det mesta och tar livets prövningar med en klackspark. Men nu har jag varit RIKTIGT ömklig ett par dar. Det är nästan så jag kan skratta åt mig själv så här i efterhand. Det var ju SÅ synd om mig. Jag mådde ju SÅ dåligt. Vi har alla våra svaga stunder och nu har jag haft min beskärda del av det tror jag. HOPPAS JAG.
Jag har julat av här hemma. Inte för att vi hade så mycket julsaker, men de vi hade har åkt ner i kartongen vidare ner i källaren. SKÖNT. Nu väntar vi bara på sol och värme. Jo jag VET att det är januari, men drömma går ju. Det är flera månader kvar av kyla och snöblask MEN det går nog snabbt. Allt annat i livet gör ju det. När solen, värmen och glasstånden är här säger man ju att det känns som om det var SÅ länge sen det var vinter, och så klagar man lite på hur varmt det är.
Det kommer hända mycket i sommar. Jag ser SÅ fram emot sommaren 2008. Semester, kanske. Fotbolls-EM - en klar favorit. Sol. Värme. Ett par glassar i hamnen. Kunna gå ut utan att klä på sig utav bara den. Sen kanske inte allt kommer att vara guld och gröna skogar, men det är nog snart glömt.
Känner mig positiv.
TA hand om dig och ta inge skit!
Auf Wiedersehen
ring klocka ring,
ring ut det gamla, ring in det nya! Observera nu att ni ska med hög röst säga detta med Jarl Kulles röst. Det gör det hela mer roligt. Och mycket mer trovärdigt. När han höll nyårstalet på Skansen på sin tid hade nyårsafton en helt annan betydelse. När man hörde hans höga stämma visste man att den här aftonen ÄR speciell. Vi firar ut det gamla året som varit och välkomnar nästföljande med pompa och ståt! När han sedan kastade in handduken så försvann med honom denna högtidliga känsla på nyårsaftonen.
Jag hade egentligen inget emot Margaretha Krook som tog över efter Jarl. Men hon var ju inte Jarl Kulle. Rösten från Jarl Kulle och hans säregna sätt att utföra nyårstalet och nyårskänslan var för alltid borta.Men Jan Malmsjö, den gubben har jag problem med. Det sitter i sen jag tittade på Fanny och Alexander när jag var liten. Kommer ni ihåg? Han var den onde och elake prästen. Usch!
Nyår för mig betyder inte så mycket. Det är något man ska genomleva är efter år. För mig en dag som alla andra.
Nyårsaftonen spenderades hos ett par kompisar. Vi intog en god middag, kollade på lite fyrverkerier och sen fick det vara nog. Tänk om vi skänkte alla pengar som läggs på fyrverkerier till forskning eller till de behövande. Det skulle bli en hel del. Tänk vad de avfyrade i lilla Nypan. I varje liten som stor stad avfyras det fyrverkerier för hur mycket pengar som helst! RUNT OM I HELA VÄRLDEN! Det är lite pengar det! En tanke bara....
Nu sitter jag här på nyårsdagen och funderar på om jag ska summera 2007. Vad hände? ALLT kan jag nog säga. Flyttade ihop med min darrrrrling. Sen Fredagen den 13 under en sommarmånad bär vi våra kärleksringar. Vissa kallar det förlovningsringar. Må så vara. Vi bär dom som ett tecken på vår kärlek. Nytt jobb som jag trivs bra med. Jag har sållat i mitt liv och har det som jag vill ha det nu. En underbar älskling, underbara vänner som jag bryr mig om och uppskattar väldigt mycket. Två familjer som jag älskar. Kan det bli bättre? Kanske det kanske.... det får 2008 utvisa.
Ring klocka ring!
Ha ett bra 2008! Lev livet som du vill leva! Du lever nu!
Auf Wiedersehen
Jag hade egentligen inget emot Margaretha Krook som tog över efter Jarl. Men hon var ju inte Jarl Kulle. Rösten från Jarl Kulle och hans säregna sätt att utföra nyårstalet och nyårskänslan var för alltid borta.Men Jan Malmsjö, den gubben har jag problem med. Det sitter i sen jag tittade på Fanny och Alexander när jag var liten. Kommer ni ihåg? Han var den onde och elake prästen. Usch!
Nyår för mig betyder inte så mycket. Det är något man ska genomleva är efter år. För mig en dag som alla andra.
Nyårsaftonen spenderades hos ett par kompisar. Vi intog en god middag, kollade på lite fyrverkerier och sen fick det vara nog. Tänk om vi skänkte alla pengar som läggs på fyrverkerier till forskning eller till de behövande. Det skulle bli en hel del. Tänk vad de avfyrade i lilla Nypan. I varje liten som stor stad avfyras det fyrverkerier för hur mycket pengar som helst! RUNT OM I HELA VÄRLDEN! Det är lite pengar det! En tanke bara....
Nu sitter jag här på nyårsdagen och funderar på om jag ska summera 2007. Vad hände? ALLT kan jag nog säga. Flyttade ihop med min darrrrrling. Sen Fredagen den 13 under en sommarmånad bär vi våra kärleksringar. Vissa kallar det förlovningsringar. Må så vara. Vi bär dom som ett tecken på vår kärlek. Nytt jobb som jag trivs bra med. Jag har sållat i mitt liv och har det som jag vill ha det nu. En underbar älskling, underbara vänner som jag bryr mig om och uppskattar väldigt mycket. Två familjer som jag älskar. Kan det bli bättre? Kanske det kanske.... det får 2008 utvisa.
Ring klocka ring!
Ha ett bra 2008! Lev livet som du vill leva! Du lever nu!
Auf Wiedersehen
