konfunderad
Jag är så fundersam på om saker och ting verkligen stämmer ibland. Har en konstig känsla. Något som säger att det kanske inte riktigt är som det utspelar sig för att vara i vissa fall,
Att ena dagen är allt hemskt och nattsvart och det finns inga lösningar och dagen efter är allt jättebra, man mår super och humöret är på topp. Det tros att man får mest uppmärksamhet när det är som värst, att man får mer omtanke och kärlek när livet är som sämst. FAST om man verkligen såg vad och VEM som finns, skulle insikten komma att det är just i de positiva lägena som livet är som bäst och att det är då man lever som lyckligast och kan leva livet fullt ut. Människor bryr sig om någon annan för hur den är som person inte för vilka situationer de befinner sig i.
Jag är konfunderad över varför människan ibland inte tror att det räcker med att vara som man är. Man blir älskad ändå, det behövs inga draman. För när dramat tar slut, och det gör det, precis som alla filmer och teatrar oavsett om det är en kort eller lång show, vad finns kvar då? En tom salong, ett tomt skal..... utan besökare, utan innehåll....
Våga lev livet som DU är. Utan draman, utan påhitt. Jag kommer garanterat tycka om dig ändå. Jag och alla andra.
Kram
