Anna-Karin

I lördags hade jag "the worst day ever"! Stella som i torsdags började gå själv stupade handlöst rakt ner på munnen när vi var i tvättstugan. Jag hör hur hon skriker till. Vänder mig om och ser bara blod! Jag sliter upp henne från golvet och blodet sprutar från munnen. Jag tar en handduk och håller för hennes mun och springer ut från tvättstugan, utan att stänga dörren, och in till oss. Skriker till Jimmy att hon ramlat! Handduken som var vit i tvättstugan är nu alldeles röd av blod.
Vad ska vi göra? Vem ska vi ringa? PANIK!!!

Försöker slå numret hem till mamma men det går inte. Jag skakar för mycket. Till slut får jag fram numret via senast slagna nummer. Då har det slutat spruta blod men Stella skriker och läppen är helt svullen. Ser ut som två tänder är upptryckta och sneda.

Mamma och pappa kommer efter några minuter. Mycket skönt då de har haft tre barn med diverse skador och olyckor. Lugnar ner oss och när vi blir lugna börjar Stella lugna ner sig. Försöker titta hur det ser ut med tänderna men Stella vägrar visa oss och läppen är jättetjock så man kan inte se nåt nerifrån heller.

Stella somnar och sover hela natten. Jag däremot drömmer mardrömmar om Stella, att hon slutar andas, att hon tappar tänderna så de fastnar i halsen, att det börjar forsa blod igen o gör att hon druknar i det. Var säkert uppe 20 gånger för att kolla att hon andades. En helvetisk natt!

På söndagen så verkar Stella må bra. Hon är jättesvullen och det ser inte så roligt ut vid tänderna. Huvudsaken är att hon inte har ont och det verkar hon inte ha. Puh! Skönt!

Idag, måndag, har vi varit hos tandläkaren. Han kunde inte se så mycket då tandköttet är skadad vävnad och hänger ner över hennes små bissingar. Det kommer lossna och så kommer friskt tandkött fram så småningom. Men det blir ett återbesök om en månad för då kan tandläkaren se lite mer när svullnaden lagt sig och tandköttet är någorlunda normalt igen. Hon är svullen och lite blå. Förhoppningsvis är det läppen och tandköttet som fått den värsta smällen. Kanske kanske klarar tänderna sig. Får hålla koll så de inte blir missfärgade och att ingen infektion börjar härja. Det ser inte nice ut kan jag säga. Lila och vitt tandkött som hänger ner över tänderna. Usch!

Usch fy fan rent ut sagt vilken pärs det har varit. Jag har lagt skulden på mig själv för att inte kunna ta hand om min lilla prinsessa. Känns som om jag misslyckats som mamma. Tycker så synd om henne. Samtidigt vet jag att olycker händer och det viktigaste just nu är att hon inte har ont. Ramlar tänderna ut så kommer det ju nya, säger alla, om ca 6 år!! Inte så tröstande för en mamma med ett illa tilltygat hjärta o självförtroende.